En timme mer

Vaknade vad jag tyckte iaf, för sent
men så kom jag ju på att de e ju vintertidsdags idag.
Då kändes de lite bättre.

Ljus i slutet av tunneln?

Har varit och kollat på en lägenhet nu, idag.
Jag hoppas, hoppas verkligen att de här kommer att fungera,
att den kommer att bli min.
Väldigt mycket är det som behövs göras i den och jag ser
att tusenlappar som jag inte har får vingar och flyger sin kos...
Får spela på Lotto eller något,
för blir den min måste jag bara fixa i ordning den.
Mitt första egna hem ska inte vara någon skabbig kvart inte.
Den ska skina...
Som mig...

Små lätt moln

I går var en känsloladdad dag.
Så mycket sorg och tårar blandat med
så mycket glädje och trygghet var längesen jag kände.
Glädjen och tryggheten sitter kvar ännu
och drar mig längre och längre ner i en djup källa av lycka.
Och jag är livrädd, fast på ett bra sätt...

Ingen sömn men vad gör de

Det blev ingen full natts sömn men jag vaknade upp
och kände mig utvilad och pigg ändå.
Vaknade lycklig.
Bara en dag kvar.

...jag överlever...

Har överlevt onsdagen, fanns inte något annat alternativ,
bara att bita ihop och överleva.

Fick sova hela natten.
Eller nej vänta. Det fick jag inte alls de.
Hade svårt att somna, och vaknade flera gånger, utvilad, pigg.

Hoppas denna natt blir bättre.
Borde ta och gå å lägga mig redan nu, ska ju upp sjukt tidigt.
Men men, jag överlever...

Sova?

Borde gå och lägga mig men jag känner inte riktigt för de.
För mycket saker som snurrar runt i huvudet på mig.
Får inte rätsida på något av de för tillfället.
Kanske lika bra de,
man tar sällan bra beslut när man är trött och inte tänker klart.

I morgon, onsdag, ska jag försöka gå upp lite tidigare än vad jag brukar.
Inte sova för länge, hur skönt de må vara under täcket.
Ska upp och duscha i lugn och ro och kanske få i min nån frukt, dricka=frukost?!.
Kaffe skulle vara gott.
Ska kanske gå och förbereda bryggaren redan nu så blir de ju
kaffe i morgon. Smart. Tack.

Jobbar sent i morgon, pestigt.
Skönast vore ju att inte behöva gå till jobbet över huvudtaget,
men nu är det redan manfall och jag har mer arbetsmoral i kroppen än så.

Slöseri?

Jag är så dålig på det här.
Blogga... ha, mmm.. eller hur.
Nej, men en gång i tiden,
många år sen nu,
hade jag inga som helst problem att skriva.
Men nu, det står helt still i huvudet på mig.
Känns inte riktigt som att det är något viktigt,
kanske där det hela ligger.
Är inte lika bekymmerslös som då.

Vill inte säga att jag ska bli bättre å sen inte hålla det.
Så jag säger inget, ingenting alls...

Oktober och jag gillar det

Har haft den sämsta och bästa helgen, känslomässigt på länge.
Bröt ihop totalt i fredags, mycket jobbigt,
men skakade av mig det nästan lika snabbt som
ångesten kom krypande på mig.
Pallar inte att vara medveten om hur dåligt jag egentligen mår...

Men så, lika snabbt, kan de vända
och känslor så starka som man nästan glömt att man kan känna,
stormar en och hela kroppen och själen fylls av en varm pirrig känsla...
...Den vill jag inte bli av med... *ler*